BUSHBRUD - i själen men inte i praktiken

Det är något mer som har hänt under helgen men jag kände att det behövde ett eget inlägg. Min fina morfar har gått bort. Jag fick veta det när jag precis skulle köra Falköping - Umeå så jag orkade inte ta det till mig förrän igår kväll efter att jag pratat med mamma i telefon igen.

 

Igår låg jag och grävde i minnesbanken och hittade några riktigt fina minnen av morfar som jag inte tänkt på under flera år. Senaste tiden var morfar en skruttig gubbe som med näppe visste vem jag var när jag hälsade på, men det var fint att tänka tillbaka på hur han var när jag var liten. Han var väldigt engagerad i sina yngre år. Han var lokförare, han skötte filmen på byns biograf, han arbetade på bruket, han kunde laga en trasig bil med ståltråd och eltejp, han var en uppfinnare, han var otroligt musikalisk och spelade flera instrument, han älskade hundar (den sista hunden han hade var en misshandlad omplacering som han och hans sambo tog hand om) och var en mästare på drakflygning (flyga drake med morfar ute i Berglund är ett av mina favoritminnen).. listan kan göras lång. När jag tänker efter så har mina äldre släktingar verkligen bidragit till några av mina allra allra bästa barndomsminnen.

 

Sedan var han även en väldigt generös person och helt hysteriskt rolig att lyssna på när han berättade historier, och det var han ända tills sista gången jag träffade honom trots att han var skruttig och sjuk. Jag är väldigt glad över mitt sista minne av morfar, hur han fick oss att gråta av skratt på sin 80årsdag.