Kära barn har många namn

0kommentarer

Är det bara mina djur som efter en tid lyckas få väldigt märkliga smeknamn? En del har undrat varför min hund Akilles kallas för Rill, för oss har det varit en naturlig utveckling!

Akilles - Akillis - Arillis - Rillis - Rillan - Rill. "Railo" och "Royl" har också förekommit. Just nu är jag dock inne i en period då jag gillar att kalla honom för Wienersnitzel (helt naturligt det också, jag menar han är liten, gyllenbrun, knaprig och härstammar från Tyskland) eller kort och gott "Wiener". Lyckosamt nog så kommer han oftast vad man än ropar.

Mio däremot har inte lika många smeknamn men jag gillar att ropa "Miiioooosssssssssssss" med ett jättelångt sss-ljud i slutet. "Bästedjur" brukar jag också kalla honom. Eller "Struten".

Simzon råkade jag kalla för "Rumpelstiltzkin" häromkvällen, tycker att det namnet också föll sig rätt naturligt. Simzon - Simpen - Simpet - Simpiz - Rumpelstilzkin. "Simpalur" förekommer också rätt ofta. När jag kallar honom för "Simpaluuur" brukar jag sjunga ut namnet likadant som Loa Falkman sjunger ut "Symfoniiiii".

Älvan - Älvis - Mälvis - Mellis. "Mellis" som i "Mellanmål" på dagisspråket kör vi på just nu. Men oftast blir det "Älvisen", inte lika innovativt som de övriga smeknamnen kanske men det funkar. Ett fåtal gånger om år kan jag dock inte låta bli att kalla henne för "fiskmåsen", det har med hennes uppsyn att göra.

Nu måste jag powersova! Ska upp tidigt imorgon så nu måste Robin natta mig.

Petra, vi provar gärna skorna!

Kommentera

Publiceras ej